Förrädiskt val

Idag har jag varit smått konfunderad och för en stund sedan slogs jag av tanken "vad ska jag göra". Det var första gången på flera månader.

Jag vaknade visserligen med ett dåligt humör lika efterhängset som diverse stalkers, men jag kunde ta mig tiden att ligga kvar i sängen - utan att låta det gå ut över dagens aktiviteter. Jag var nästan fri och det enda som stod på agendan idag var att kladda ihop ett utskick.

Okej, jag kan erkänna att det hade varit smart att göra engelska, religion, samhällskunskap, affärskommunikation och svenska - men det var inte nödvändigt.

Man kan då tänka sig att jag med grund i ovanstående borde må rätt så bra idag, men nej. Istället har jag ägnat mig åt att göra the evil eye till the usual eye, endast tänka sarkastiska tankar och massera min ovanligt stela nacke. Det har varit en sådan där dag under vilken den mest seriösa tanken har kretsat kring om jag föredrar ett utplånande av antingen mig själv eller ett utplånande av resterande delar av mänskligheten.

Mamma är orolig för mig. Argument för det fann hon i att jag har somnat på köksbordet några gånger under de senaste veckorna. Jag tycker att jag har fyllt ut min tid väl bara.

Orolig blir jag när det visar sig att nattpluggande ger bra resultat. Under en av de två veckorna jag och resterande delar av den storslagna årsboksgruppen började våra dagar med skola vid 08.00, fortsatte med att hänga på tryckeriet till 22.30 och därefter åkte hem för att äta och plugga till två prov, en inlämning och en redovisning. På ett av de under denna veckan förrädiska proven fick jag en skriftlig kommentar efter rättning: "Congratulations! You scored the best result on the language part."

Det är skrämmande. (Ja, jag var tvungen att blotta detta som skryt.) Bra resultat får jag när jag har tillräckligt mycket runt omkring mig för att kunna glömma bort mitt eget namn och faktiskt går vilse på väg till skolan (det har inte hänt mer än två gånger). Det innebär förmodligen att jag i framtiden
1) kommer att lyckas bra med mitt liv men dö vid uppskattningsvis 23 års ålder av att jag glömt bort att äta eller
2) kommer att leva länge på en bekväm parkbänk någonstans i Ulricehamns mysiga hörn.